Det är sällan en nuförtiden är tvungen att acceptera tv:ns utbud. Ett sånt ställe är ändå hemma hos mamma (knaggligt internet) eller mitt ute på Östersjön (noll uppkoppling). Igår lade vi oss tidigt på Viking Gabriella och kollade på det som erbjöds. Det blev olika brittiska realityserier. I en av dem fick mannen i heterorelationen 14 000 pund för att planera ett bröllop utan input av sin tjej (det blev romerskt tema och hans tjej grät så hon skakade när hon fick se brudklänningen han valt ut). Medan vi satt bänkade i bäddsoffan slogs jag av hur konceptet inte alls skulle funka med ombytta roller. Kvinna som planerar bröllop och man som är stressad över att det inte ska bli som han vill. Jag märker hur min hjärna ofta i experimentsyfte byter plats på män och kvinnor, en feministisk bieffekt jag lider av. När jag föreställer mig ombytta könsroller blir det alltid tydligt att hur en grej som kvinnor gör är töntig eller i bästa fall rolig när män imiterar den, men hur motsatsen är helt accepterad eller till och med cool när en kvinna tar sig an manliga uppgifter. Det vanligaste exemplet är väl män som klär ut sig till kvinnor, 10 000 miljoner timmar av “humor” har genom tiderna gjorts på detta tema. Benhårda könsroller finns vid sidan om det mer eller mindre subtilt överallt: på jobbet, inom hushållsuppgifter, posér och skönhet. En man skulle aldrig på fullt allvar lägga ut en selfie som den här till exempel: Jämställdhet handlar såklart inte om att göra alla människor exakt likadana, men det är intressant (och sorgligt) att iaktta hur olika förväntningar vi har på hur män och kvinnor ska föra sig. För att inte tala om alla andra kön. Read more
