Gällande denn här diskussionen, om hur ens sociala flöden ser ut när det smäller. Nån kommenterade och sa att det ju smäller hela tiden, att om man ska uppmärksamma alla hemskheter som sker i världen finns det inte utrymme för något annat och det är såklart sant. Det ursprungliga inlägget utgick från hur jag själv skämdes när jag hästtweetade då alla andra på Twitter skrev om Utöja och hur stor kontrasten i mitt Facebook-flöde blev i fredags då inredningsbloggar blandades med texter om människor som mördats på en redaktion i Paris. Och jag fattar, det är svårt att ha en åsikt om allt. Först ska alla vara Charlie, sedan påpekar nån att Charlie Hebdo var rasistiskt och sexistiskt och sparkade neråt, inte uppåt som satir ska göra. En sån Charlie vill väl ingen vara? Då förklarar nån annan att det inte handlar om just Charlie, att Je suis Charlie är symboliskt och handlar om allas yttrandefrihet. Man kan vara ett rasistiskt rövhål, men ändå ha rätt till yttrandefrihet. Och då kommer man själv att tänka på juridiken kring hets mot folkgrupp, hur spelar den in och hur ska man formulera det kort, smart och fräscht i sin Facebookstatus/på 140 tecken på Twitter/i sin blogg och det hela slutar med att man ger upp och fotar sin lunch.För när man skriver är man också sårbar. En dålig formulering, en tanke som inte är färdigtänkt, ett missförstånd, en för snabb slutsats och de anonyma kommentarerna glider in för att självgott tillrättavisa en och framför allt visa att de är smartare. Nån läsare tycker annorlunda och tar illa upp, en annan blir förbannad. Ändå tycker jag att det är viktigt att försöka att skriva om hemskheter, åtminstone ibland. Ger man sig in i en diskussion lär man sig kanske nåt nytt, nån som vet mindre än man själv läser det man skriver och förstår eventuellt mer. Man blir själv bättre på att formulera sig, märker att det inte är så himla farligt att ha fel, eller att inte ens ha fel, utan bara vara av annan åsikt. Men såklart orkar/vill man inte alltid.Och lika stor rätt har man att givetvis att skriva om hästar, recept och pyssel. Allt detta existerar ju jämsides med våld och död. Det är ju precis det Charlie Hebdo handlar om – yttrandefrihet.**nu kan nån kommentera och säga: nähä, det handlar om terrorism och islamofobi eller nåt helt annat. Read more
