Så här undrade en anononym (såklart) kommentator under inlägget om arbetsintervjuer: Peppe, anser du att relationen mellan en chef och en arbetssökande är jämställd? Upplysningsvis har chefen oftast fler rättigheter än den arbetssökande, men det är såklart oproblematiskt för liberala feminister.. Jag håller med om det som du skriver om jämställdhet mellan könen, men varför lyser kritiken med sin frånvaro så fort det kommer till strukturer inom företagsvärlden? Eftersom jag ibland måste svara på motsvarande frågor tänkte jag tillägna svaret ett eget inlägg. Orsaken till att kritiken som handlar om strukturer inom företagsvärlden lyser med sin frånvaro är att jag helt enkelt bara en är vanlig liten människa. Bara för att jag valt att skriva om en sorts orättvisa betyder inte att jag tycker att alla andra sorters orättvisor är okej. Jag upprörs också över faktumet att så många barn far illa, av att rasismen är så påtaglig i vårt land, att folk svälter, att det finns en massa ensamma gamla människor, att många djur behandlas illa, att det finns män som mår så dåligt att de tar livet av varandra och sina fruar och mycket mer. Tyvärr har jag inte kapacitet att skriva om eller jobba för alla de här orättvisorna och har nischat in mig på jämställdhet. I all vänlighet, kanske du anonym kan börja kämpa för arbetstagarnas rättigheter? Read more
