Om ni som lever i parförhållanden skulle skilja er, skulle ni vilja träffa en ny? Skulle det bli en särbo? Skulle ni flytta in i ett könsseparatistiskt kollektiv? Eller leva ensamma i lugn och ro med flera älskare i olika länder och städer? Om Magnus tröttnar på att jag aldrig sköljer av badkaret efter att ha badat, fyller diskmaskinen olika (fel) varje gång, alltid är lite sen när vi ska ses, att mitt hår är så solblekt, att jag inte kan smeta in ansiktskräm jämt i ansiktet, att jag aldrig fixar den rinnande toalettstolen, att jag slavar när jag ska vika lakan och är en sån besserwisser, eller bara blir kär i någon annan skulle det vara sjukt jobbigt att börja om från noll och vänja en annan person vid mina ovanor. Eller det är kanske så människor blir bättre människor, de byter partner och vill bli en bättre version av sig själva? Jaja, förutom detta satt jag och slöscorllade på Instagrams “utforska” och landade på några före detta Paradise Hotel-kvinnors profiler. Kände knappt igen dem pga av större läppar och jättesmala ben. Kände mig jättegammal då min första tanke var “Men du som var så snygg, måste du verkligen fixa läpparna“. Sen tänkte jag att en äldre generation antagligen tyckte att min generation, när vi var tjugo, gjorde dumma skönhetsansträngningar och att jag istället för att fördöma borde försöka förstå. Men så återvände jag till att bli sur över all tid och pengar som vi kvinnor lägger ner på att vara snygga och behagfulla. Herregud. Hoppas att Majlis-generation skiter i all annan skönhet än den som kommer inifrån. Read more
