I dag har jag känt ungefär alla känslor. Först var jag otroligt lycklig över att Palisades Park öppnat igen. Alltså så lycklig att jag blev lite fuktig i ögonen. Fattade inte riktigt hur mycket jag saknat parken, men hela världen kändes lite större nu när den finns till förfogande igen. Jag har också varit så jävla trött på att tjata på barnen och på ha förvandlats till en sån jävla morsa som går omkring och skriker åt folk att plocka upp sina egna kläder. Arg blev jag när jag tog en promenad med min nuvarande favoritpodd New York Times The Rabbit Hole som den här veckan handlade om Pewdiepie. Hela serien handlar om radikalisering på Youtube, men just det här avsnittet fick mig att tänka på hur mycket makt influencers har och hur de pendlar mellan att ta rollen som den enskilda individen som får säga och göra som hen vill eftersom hen kämpar mot stora institutioner som pressen (= the mainstream media. AVSKYR att det blivit ett normbegrepp, det gör nämligen alternativ media som en likvärdig motpart). I det här poddavsnittet förklarade Pewdiepie hur (mainstream)media försöker krossa stora youtubers eftersom journalisterna är avundsjuka på att sociala medier når ut till så mycket fler människor. Att det liksom är en personlig kamp mellan journalister och youtubers. Att se världen så här vittnar om en så stor okunskap i hur en demokrati fungerar. Pressen är inte en entitet som försöker krossa någon, journalistikens uppgift är att granska, förklara och berätta. Utan journalister som kan sätta händelser i ett sammanhang och granska politiker, institutioner och till exempel youtubers skulle det vara helt omöjligt att bland annat rösta eftersom alla budskap vi fick potentiellt kunde vara kommersiella, korrupta eller rena lögner. Därför är det bra att det finns personer som har som yrke att ifrågasätta och kolla upp. Att det finns ett förakt gentemot journalismen gynnar mest av allt folk som inte vill bli granskade på grund av att de kanske inte har fullständigt gott uppsåt. Men tillbaka till influencers, precis som det finns media av olika kvalitet så finns det såklart en massa olika influencers. Lever man på att folk gillar en och köper det man tipsar om/gör reklam för är det ändå ingen riktig vänskap trots att influencern såklart gynnas av att skapa en sådan relation (det är klart att man hellre köper en grej en kompis rekommenderar än det man tar emot som ren reklam. Därför är influencers så bra reklampelare). Och jag fattar ju att alla ni som läser det här vet detta, men folk som får betalt för att man köper deras budskap är inte kompisar. De är på sin höjd underhållning. Och inget fel med att vara företagare! Underhållning är kul och många influencers är enormt skickliga på sitt yrke. Jag blir bara glad när kvinnor förtjänar pengar. Och gillar man en influencer och hen känns genuin, verkar ha bra värderingar etc är det såklart ett sätt att stöda den här personen ekonomiskt om man köper det hen gör reklam för. Nu är hon sannerligen inte en typisk influencer, men jag skulle köpa allt HejHejVardag gjorde reklam för eftersom jag tycker att hon är så bra. De enstaka gånger jag gör samarbeten vill jag såklart att det ska vara något som passar in här och till och med kan vara ett nyttigt tips. Om jag tjänar lite pengar på bloggen kan jag ta mer tid för att skriva i den. MEN de stora influencers som kallar sina följare för älsklingar och säljer grejer i varje inlägg, de är inte polare, de driver en business. Ett annat sätt, som jag hoppas blir allt vanligare, är att skippa mellanhanden och betala en liten summa direkt åt den som producerar något man tycker är värdefullt. Magnus och jag är så jäkla tacksamma för alla ni som betalar $2,80 varje månad för vår podd (nytt avsnitt ute!) Men ännu hellre vill jag att ni prenumererar på en dagstidning. Passa på att testa en ny nu när så många öppnar sina sajter pga av covid-19. Oj, vad det här blev långt. Jag skulle ju bara skriva om alla mina känslor. Kul om nån hängde med hela vägen till slutet! Read more
