Vidde och jag mötte upp Diana i Åbo (förresten, vilken magiskt bra sommarstad det verkar vara. Massor av människor, god stämning och en å), lämnade Finland bakom oss och installerade oss på Viking Grace som skulle ta oss till Stockholm. Min pappa var snäll nog att skjutsa mig. Innan det hade jag under en kort stund fått det i ordentligt i nerverna på honom och tidigare samma helg min mamma. Ibland känns det som om jag drar fram de sämsta sidorna i mina föräldrar (eller så är det tvärtom. EJ omöjlig teori). Fördelen med att ta färjan från Åbo är att resan blir lite kortare och att skärgården är alldeles magisk. Visst är den fin också när man kommer in i Helsingfors, men inte tillnärmelsevis lika välförsedd. Om vi säger så. Nackdelen är väl att det ändå är ganska sällan man hänger i Åbo och att ens barn inte hinner leka så länge i bollhavet innan det blir läggdags. Den här söndag kvällen gled vi långsamt förbi Ruisrock som antagligen bjöd på helgens sista spelningar. Det var väldigt vackert i motljus och folkhav, men jag kände noll sug att trängas i publiken. Hej ålderdom! Vi åt räkor, beundrade den där skärgården och lade oss kring halv elva. Klockan halv sex knackade roomservicen på dörren och meddelade att vi anländer till Stockholm om en timme. Bra resa ändå. Read more
