I går skrev jag en tent alla som ska göra an Master eller en Phd i USA måste genomföra. Den har minst sagt stressat mig de senaste vekorna. Har regelbundet drömt att jag hoppat fallskärm -utan fallskärm. Därav slarv med blogg på sistone. I går läste jag en Twitter-diskussion om hur folk ringt polisen när de hittat uteliggare i sin trappa. Alltså uteliggare som flytt snöstormen. Jag har inte kunnat släppa hur vidrigt det måste vara att inte ha ett hem, söka skydd i en trappa och sedan få polisen på sig. På samma sätt har jag svårt att misstro tiggarna ute på gatan bland alla människor med dignande shoppingkassar. Att de är folk som om kvällarna sätter sig i sin svarta Mercedez ocg kör hem till Kronohagen. Om man har ett val så sitter man inte på knä på Mannerheimvägen och ber om folks småslantar. Att säga att man inte vill ge tiggarna pengar eftersom man är rädd att i så fall understöda organiserad brottslighet är bara snålhet och ett sätt att befria sig själv från dåligt samvete. Eller vad vet jag, kanske människorna som aldrig ger pengar åt tiggare istället donerar stora summor till Rädda Barnen, Röda Korset och Unicef. Read more
