Jag tycker att det är svårt att be folk om tjänster. Alltså supersvårt. Med avund i blicken ser jag på medan Magnus lånar bilar, barnvaktstjänster, högtalare och uppträdanden av sina vänner och bekanta. Hur naturligt som helst, de är ju vänner. Och alla ställer alltid upp. Till och med gärna. I morse beslöt jag mig för att konfrontera mina egna rädslor och tvingade mig själv att ringa en polare och fråga om hon kunde barnvakta i ett par timmar. Jag:“Eh hej… vet inte om man får be om sånt här men… öh… Du får såklart säga nej…” Ungefär här trodde hon antagligen att jag skulle be henne delta i en menage a trois eller något brottsligt. Till slut klämde jag ändå fram att vi skulle behöva barnvakt i tre timmar. Det gick såklart hur bra som helst. Med den här framgångshistorien i bagaget beslöt jag mig för att skärpa mig och öva på att be folk om hjälp då och då. Read more
