Lillen tycker att jag ska skriva om ateism. Ibland brukar jag säga att jag inte tror på Gud, men att jag vågar inte säga det högt ifall han skulle höra det och bli arg. Alltså den där skäggiga gubben klädd i vitt som sitter på ett moln och sparkar med benen. Andra gånger titulerar jag mig själv agnostiker, för jag vet verkligen inte. Men egentligen är jag nog en ateist. Det skulle vara fantastiskt om vi alla kunde träffas och ha det roligt tillsammans efter döden, men det känns inte så sannolikt. Jag tror att vi blir mull och att det kanske växer ett träd eller lite gräs på oss efter att vi dött. Och det är ju också en form av liv. Jag har flera riktigt kloka och roliga vänner som är troende, men lika lite som de tycker att jag är helt blåst* för att jag inte tror på Gud så tycker jag att de är dumma i huvudet för sin tros skull. Folk får väl tro på vad de vill. En annan sak är då man blandar ihop religion med politik och makt och tycker att kvinnor, homosexuella och människor allmänhet som inte hör till det heliga folket är mindre värda. Det gör mig arg. Jag tycker inte att kvinnan eller homon ska tiga i församligen.Jag tycker inte heller att man ska försöka tvinga sin tro på andra människor. Ännu en sak. Jag tycker inte att religionsundervisningen som den ser ut i dag** hör hemma i grundskolan. Kör nån slags livsåskådning istället. *jag hoppas åtminstone att de inte tycker att jag bara är en idiot.**eller åtminstone på den tiden jag vikarierade i skolor. Read more
