Jag håller på att skriva två nya böcker, en kapitelbok för barn och en bok om USA (arbetsnamnet Dagbok från USA) och det är extremt lockande att brainstorma med AI för att komma vidare när jag kör fast. Jag är ju ändå en person som är intresserad av teknik och vill lära mig om nya saker. Intalar jag mig själv. Och det är fucking svårt att skriva böcker. Men här kommer en filosofisk tanke in: har jag skrivit en bok om jag inte skrivit boken. Typ bara raderat Claudes tankstreck, “inte bara, utan också”, eller alla meningar radade efter varandra som “Det handlar inte om” och “Det handlar om”, adjektivet “kraftfull” och ja ni fattar.Kanske det är att skriva bok även om AI sträcker in en hjälpande hand, vad vet jag, men jag oroar mig över är vad som händer med min hjärna i processen. Att skriva är ju att tänka. En studie från tidigare i år visade att redan efter tio minuters använding av AI för problemlösande gjorde att folk presterade sämre på egen hand. De gav också upp snabbare när uppgifterna blev svåra. En MIT-studie kom fram till att studenter som använde ChatGPT för att skriva ett essä knappt mindes vad de skrivit några minuter senare. När hjärnan slipper jobba, slutar den jobba. Det kallas “kognitiv avlastning“.Och ja, en del av oss “brainstormar bara” innan vi skriver. Dåliga nyheter: En studie från Wharton School, publicerad i Nature Human Behaviour, lät deltagare brainstorma idéer med och utan ChatGPT. Lyssna på detta: 94 procent av idéerna från ChatGPT-gruppen överlappade varandra konceptuellt. Nio oberoende deltagare döpte sitt leksaksförslag till exakt samma namn. De som brainstormade på egen hand, med hjälp av vanliga webbsökningar, producerade fler unika idéer. En liknande studie fann att noveller skrivna med AI-hjälp liknade varandra mer än noveller skrivna av människor utan stöd.Jag fattar att det är skönt för de som inte är så vana vid att skriva (och de som är lite för vana vid det) att använda AI som hjälpmedel, men det gör oss också lite dummare.Hur som helst, jag tänker mycket på hur amerikaner avskyr AI. Jag har skrivit om det i tidigare nyhetsbrev, men speciellt intressant är det i jämförelse med Sverige och Finland, där man alltid är snabb på att omfamna ny teknik.Den här tiden på året utexamineras folk från universitet och på examensdagen bjuds ofta kända personer in för att hålla inspirationstal. Eric Schmidt, f.d. VD för Google, hann knappt inleda sitt tal om att AI är “one that will be larger, faster, and more consequential than what came before” innan buandet drog igång. Det fortsatte i flera minuter.vSkivbolagschefen Scott Borchetta fick samma behandling vid Middle Tennessee State University när han sa åt studenterna att “AI är ett verktyg, använd det”. Vid Glendale Community College buade studenterna när skolans rektor meddelade att en AI-röst skulle läsa upp examensnamnen.Ni fattar: Unga amerikaner avskyr AI och det beror kanske delvis på att det är så fruktansvärt irriterande att få ett mail eller nyhetsbrev som uppenbart är skrivet av en LLM, men mest på att Eric Schmidt är värd uppskattningsvis 20 miljarder dollar. Medan en nyutexaminerad 22-åring som försöker ta sig in på arbetsmarknaden kommer att ha en helt annan ekonomisk verklighet. Här har folk knappt råd att tanka bilen eller köpa tomater medan techeliten fokuserar på rymden och att leva för evigt. Att man är mer positiv mot AI i Sverige kanske handlar om omställningsstöd, omskolning och sjukvård som inte är knuten till anställningen.Men jag vill vara tydlig med att jag inte är en AI-hatare. Bara när det kommer till kreativt tänkande och skrivande. Hur tänker ni kring AI?
