Igår skrev jag en kort text för Huvudstadsbladet om hur det jag gillar mest med att bo i LA är att folk ser varandra. Ursäkta generaliseringen, men möter man en granne i trappan i Finland ser hen hellre ner än än hälsar. Här kan en främling komma fram och säga: “Love your dress!” och sen försvinna. En anonym bloggläsare kommenterade att amerikaner ger utlänningar komplimanger, utan att egentligen mena det de säger och sedan skrattar gott åt att utlänningarna går på deras lögner.“Amerikanerna ger många komplimanger men menar egentligen ingenting med dessa, det är bara lögner alltihopa. Vi finländare får komplimanger så sällan av varandra så vi tror att folk faktist menar det när de ger oss komplimanger. I USA funkar det inte så, där ger de ut komplimanger till höger och vänster utan att ens mena det, de kan sitta och skratta bakom ryggen på er istället.”För det mesta är det kul med kommentarer, ibland till och med det bästa med att blogga. Den här var ju lite rolig i sin klassiska besserwisser-anda. Den fick mig också att fundera lite på hur olika kommentarer jag får på olika bloggplattformer. De elakaste kommentarerna fick jag då jag skrev mammabloggan Alfamamman på Hufvudstadsbladet. Jag antar att folk som vanligtvis inte läser bloggar lite av misstag gled in på den, bajsade där och försvann vidare ut i internet. På Bokhora är jag relativt ny, men hittills har det varit en saklig ton i kommentarerna och här på Livet & LA är ni trevliga. Ibland tycker vi annorlunda, men det slutar aldrig med att vi skriker svordomar och könsord efter varandra.Föreställer mig att det mest är män, eller vad vet jag kanske i lika stor utsträckning kvinnor, som känner sig maktlösa och som därför skriver elakheter. Read more
