Den nya st’e4dpersonalen ‘e4r med st’f6rsta sannolikhet den blygaste m’e4nniskan jag tr’e4ffat i hela mitt liv. Varje g’e5ng jag ‘f6ppnar munnen f’f6r att s’e4ga n’e5got k’e4nns det som om jag kr’e4nker hennes personliga sf’e4r. I hissen p’e5 v’e4g upp f’f6rs’f6kte jag inleda en konversation genom att fr’e5ga om det var kallt ute och fick bara en liten blyg blick som svar. Jag accepterar s’e5ledes att hon f’f6redrar tystnad och samlar ihop mina grejer, ropar ha en bra dag! och ska precis f’f6rsvinna ut genom d’f6rren d’e5 jag h’f6r en liten r’f6st fr’e5ga: “Vill du att jag dammsuger?” Vill du att jag dammsuger. Med tanke p’e5 att man vadar i dammr’e5ttor hemma hos och att hon ‘e4r anst’e4lld att st’e4da k’e4nns det lite underligt att hon v’e4ljer att koncentrera all diskussion till just den fr’e5gan. Vill du att jag dammsuger. Nu sitter jag h’e4r p’e5 redaktionen och funderar p’e5 vad hon egentligen g’f6r hemma hos oss om hon valde att ta min f’f6rv’e5ning som ett nej. Read more
