Vi minns ny’e5ret 2006/2007 som ‘e5ret d’e5 jag h’f6gtidligt lovade mig sj’e4lv (och er) att resa mer. Samvetsgrann som jag ‘e4r h’f6ll jag l’f6ftet och reste runt i v’e4rlden b’e5de p’e5 arbetsresor och av rent n’f6je s’e5 ofta jag kunde. D’e5 vi ig’e5r kv’e4ll landade p’e5 Helsingfors-Vanda besl’f6t jag mej f’f6r att ‘e5rets ny’e5rsl’f6fte f’e5r bli att resa lite mindre ‘e4n 2007. D’e5 min lilla mor dessutom stod och v’e4ntade p’e5 oss med en stor kasse full av frukostingredienser och en r’f6d pl’e4d* ut’f6kade jag ny’e5rsl’f6ftet med att oftare umg’e5s med min fina familj. *”jag vet ju att du ‘e4r en frusikukku**”, sa mamma**finlandssvenska f’f6r: “jag vet ju att du alltid fryser och avskyr det h’e4r Mordorklimatet vi lever i och tog d’e4rf’f6r med en filt” Read more
