I går kväll körde vi ut till LAX och hade precis parkerat bilen för att gå in i ankomsthallen då en bekant figur mötte oss utanför flygfältet. Det var Pyret Öhman, min syster och en av världens bästa människor. Vi tog med henne hem och satt länge uppe och pratade om vad som hänt mellan juli 2013 och februari 2014. Om Maggie och jag en dag ändrar oss och försöker oss på ett syskon till Vidar är det för att min syster är en så bra syster. Syskonskap skola ej underskattas. Följande morgon kändes det konstigt och fantastiskt att det var Pyret som satt på Primo Passo och drack en latte som om ingenting hade hänt. När det goda kaffet var uppdrucket hoppade vi i bilen, skruvade på Magnus Bumpin in my car-spellista och susade mot Sunny Spot i Venice. Det finns ju andra brunchställen i den här stan, men precis som i Helsingfors där Ysi är det enda stället jag kan föreslå när jag vill dricka öl, kommer jag bara på Sunny Spot när det ska brunchas i LA. Vi beställde in varsin mimosa och väntade in Softy och Fred. Jag beslöt mig för att inleda en Instagram-serie med bilder där jag överraskat, men glatt pekar på Pyret. Och så satt det en billdog i bordet bredvid. Fred tog sex bilder på hen. Den. Hen. Read more
