Jag har alltid haft lust att skriva ett inl’e4gg med en s’e5 dramatisk rubrik. Och det st’e4mmer faktiskt. Det kokta fl’e4sket ‘c4R stekt, om ‘e4n inte ordagrant. Nu h’e4nder det saker omkring mej. Det ‘e4r ju lite synd att skvallerpressen l’e4ser s’e5 nitiskt. S’e5 vi f’e5r ta tilldragelserna i retroperspektiv en annan dag. Och ist’e4llet ‘f6ver till n’e5goting completely different. Att kasta bort grejer. Jag ‘e4r bevisligen fysikt fullst’e4ndigt frisk, men uppenbarligen sm’e5tt neurotisk p’e5 andra plan. Vanligtvis har jag inga problem att sl’e4nga/donera bort saker jag inte beh’f6ver l’e4ngre. Jag k’e4nner ingen nostalgi d’e5 jag s’e4ljer gamla jeans p’e5 lopptorg, pressar in en p’e5se med kl’e4der i den gr’f6na UFF-l’e5dan, ger bort m’f6bler som tappat sin funktion, s’e4tter i omlopp bra b’f6cker jag vill att andra ska l’e4sa osv. D’e4remot har jag ett n’e4rmast sjukt f’f6rh’e5llande till gamla underkl’e4der. G’f6r man en expedition i min till bristningsgr’e4nsen fyllda underkl’e4dsl’e5da kan man g’f6ra arkeologiska fynd fr’e5n 1998. Trosor som jag inte anv’e4nt sedan Ace of Base var stora och mobiltelefoner v’e4gde lika mycket som medelstora hundar. Jag anv’e4nder inte ens dessa kl’e4desplagg, men av n’e5gon slags sentimentalital orsak kan jag bara inte kasta bort dem. Ibland -ofta i flyttningssituationer-g’f6r jag tappra f’f6rs’f6k, men dessa ‘e4r alltf’f6r s’e4llan framg’e5ngsrika. Samma trosor h’e4nger trofast med fr’e5n hem till hem. ‘c5ren g’e5r (h’e4r kan ni f’f6rest’e4lla er en kalender d’e4r bladen bl’e5ser bort) och undikorna ligger passiva och obrukbara i olika versioner av underkl’e4desl’e5dor. Dock klart avskiljda fr’e5n de jag faktiskt anv’e4nder. Det h’e4r ‘e4r ju inget enormt problem, men det blir ju lite opraktiskt i l’e4ngden att ha ett st’e4ndigt v’e4xande kompani med kl’e4der man f’f6r l’e4nge sedan slutat anv’e4nda. “Men vi hade det s’e5 roligt tillsammans sommaren 2000”, k’e4nns liksom inte som ett h’e5llbart argument. Read more
