Scenario: Helsingforsmorgon. Precis som i New York ryker det fr’e5n konstiga st’e4llen i gatorna och folks munnar. Det ‘e4r naturligtvis fasansfullt kallt. Jag har en gul America Apparell kl’e4nning, svarta tights och den d’e4r snygga svarta l’e4derrocken fr’e5n H&M; som alla andra ocks’e5 k’f6pt*. Mest fryser jag om benen. Tur i oturen ‘e4r jag ‘e4r en handlingens kvinna och l’f6ser problemet med f’f6rfrusna l’e5r genom att g’f6ra en avstickare till den stora svenska kl’e4daff’e4ren jag redan n’e4mnt och k’f6per ett par extra tights. Gratulerar mej sj’e4lv f’f6r min handlingskraftighet. Tar mej till redaktionen och b’f6rjar tr’e4 p’e5 mej strumpbyxorna samtidigt som jag l’e4ser morgonens mailsk’f6rd. Allt g’e5r som planerat ‘e4nda tills en av de andra chefredakt’f6rerna** i koncernen muntert knackar p’e5 och stiger in. Det visar sig vara ov’e4ntat sv’e5rt att blixtsnabbt f’e5 p’e5/av sig ett par tights som ‘e4r halvv’e4gs uppe, s’e5 jag f’f6rs’f6ker diskret d’f6lja min underkropp bakom skrivbordet. Mannen pratar p’e5 och risken att jag ska vara tvungen att stiga upp blir allt st’f6rre. Kallsvettas lite. Inleder sedan ett f’f6rs’f6k att osynligt lirka upp strumphelvetena medan jag artigt nickar och skrattar. V’e4rdighet, v’e4rdighet framf’f6r allt ‘e4r mitt mantra. Min r’e4ddning blir en annan journalist som f’f6r n’e5gra oerh’f6rt v’e4rdefulla sekunder f’e5ngar den f’f6rsta mannens uppm’e4rksamhet medan jag stiger upp och paniksnabbt drar p’e5 tightsen. Jag ‘e4r sannerligen Survivormans kvinnliga motsvarighet. *shit, jag kunde n’e4r som helst starta en modeblogg, m’e5ste bara ‘f6va in ta-bild-p’e5-mej-sj’e4lv-uppifr’e5n-och sk’e4r-bort-huvudet-posen.**en man i gr’e5 kostym, betydligt ‘e4ldre ‘e4n jag. Read more
