Imorse var den den f’f6rsta morgonen p’e5 v’e4ldigt l’e4nge d’e5 jag inte h’f6ll p’e5 att beg’e5 oavsiktligt sj’e4lvmord genom att stiga ut p’e5 gatan och bli ‘f6verk’f6rd. Fick med andra ord taxiskjuts till jobbet. D’e5 vi kryssade mot s’f6dra Helsingfors slog det mej att folk borde k’f6ra lite f’f6rsiktigare. Sj’e4lv har jag aldrig k’f6rt ‘f6ver n’e5gon (varken m’e4nniskor eller djur), utan alltid siktat in mej p’e5 d’f6da f’f6rem’e5l d’e5 jag kraschat bilar. Eller om man ska vara exakt, har jag faktiskt bara krockat en g’e5ng. Det var dock traumatiskt enough. F’f6rest’e4ll er detta: En av de f’f6rsta riktiga vinterdagarna. Det sn’f6ar l’e4tt. Jag ‘e4r 18 ‘e5r och har precis f’e5tt k’f6rkort. Susar fram i mammas vita BMW 320i och har skruvat upp volymen p’e5 radion. Sjunger falskt med i Bon Jovis Living on a Prayer och k’e4nner mej ‘e4nligen vuxen (little did I know). S’e5 ‘e4r det dags att g’f6ra en 90 graders h’f6gersv’e4ng. Jag sv’e4nger p’e5 ratten, men bilen forts’e4tter rakt fram. Panik! Bon Jovi sjunger ober’f6rt vidare. Jag panikbromsar. Hjulen l’e5ser sig och l’e5ngsamt glider bilen ner i ett dike samtidigt som f’e4rgen p’e5 den v’e4nstra d’f6rren skrapas upp av en v’e4gskylt som befinner sig p’e5 fel plats vid fel tidpunkt. Sen stannar allting upp. Bon Jovi har slutat sjunga. Det sn’f6ar fortfarande lite. Jag kr’e4lar ut ur bilen. Jag ‘e4r visserligen uppskakad, men det ‘e4r ingeting emot den gastkramande skr’e4cken jag k’e4nner d’e5 jag sl’e5r numret till mammas jobb. Min mor ‘e4lskar BMW:n ungef’e4r lika mycket som hon ‘e4lskar Pyret och mej. Hela mitt liv blixtrar f’f6rbi framf’f6r mina ‘f6gon samtidigt som jag h’f6r henne svara i telefonen. Jag ‘f6verlever visserligen, men det h’e4r fruktansv’e4rda upplevelsen (jag syftar p’e5 samtalet till min mor) ‘f6nskar jag inte ens min ‘e4rkefiende. K’e4ra barn, k’f6r f’f6rsiktigt. Read more
