Man kan aldrig vara f’f6r rik eller f’f6r smal. M (nej, inte James Bond M) l’e5nade mej boken “N’e4r jag fyller 30 ska jag vara smal”. M tyckte n’e4mligen att det kunde g’f6ra mej gott att l’e4sa om en tjockis. Boken handlar om att v’e4ga 133 kg och f’f6rs’f6ka banta ner sig till ca 75 kg p’e5 ett och ett halvt ‘e5r. Under hela den h’e4r tiden fokuserar f’f6rfattaren Jenny Dahlberg enbart p’e5 dagen D d’e5 hon fyller 30, ‘e4r smal, vacker och en lyckligare m’e4nniska. Sensmoralen (kommer inte riktigt fram om Jenny sj’e4lv f’f6rst’e5r det, hon ‘e4r inte precis den vassaste pennan i penalen…) ‘e4r dock att man blir inte n’f6dv’e4ndigtvis lyckligare av att vara smal. Sv’e5rt att banta sig till en personlighetsf’f6r’e4ndring. Men varf’f6r k’e4nns det d’e5 s’e5 att man ALLTID kunde vara lite, lite smalare? Trots att jag VET att jag inte ‘e4r en tjockis g’e5r jag ‘e4nd’e5 omkring och funderar p’e5 om jag ‘e4nd’e5 borde vara lite magrare. G’f6r alla kvinnor det? Och i s’e5 fall, vad ‘e4r det f’f6r sjukt samh’e4lle vi lever i? Har m’e4n ocks’e5 viktnojor eller r’e4cker det f’f6r dem om de kan kn’e4ppa byxorna och vara charmiga? Jag menar, det e ju inte precis h’e4lsosamt att v’e4ga 133 kg, men en liten, fin kulmage har v’e4l aldrig skadat n’e5gon? F’f6rs’f6ker p’e5minna mej sj’e4lv om att man inte beh’f6ver vara: duktigastv’e4rldens karri’e4rskvinnavackrastsn’e4llastcoolastcharmigastb’e4st p’e5 Trivial Pursuitroligasttrendigastsmartastfestens mittpunkteller ens smalast men det ‘e4r inte alltid s’e5 l’e4tt. Och jo, min f’f6rsta dag p’e5 Nya Jobbet gick v’e4ldigt bra. Tackar som fr’e5gar. Read more
