Idag är det Finlands självständighetsdag och jag tänkte på hur stor skillnad det är mellan det stilla, högtidliga firandet i Finland och det med fyrverkerier och hotdogs i USA. I Finland klär man upp sig, tänder två blåvita ljus i fönstret och tänker på de som stred i kriget mot Ryssland (min mormor berättade ofta om hur hon i isande kyla åkte skidor till flygplatsen för att spana efter ryska bombplan). I USA grillar man. Två länder, två helt olika historier och kulturer.Jag tänkte också på vad jag fått med mig från den finländska kulturen. Som finlandssvensk kände jag mig aldrig riktigt hemma i den finska kulturen. Jag har svårt att tuna in på finsk humor och har andra referenser än många finskspråkiga kompisar. Under en period kände jag mig väldigt finlandssvensk, men nu glider jag omkring och känner mig som lite av allt. Det svider inte i mig när jag ser kompisar fira första maj i Kajsaniemiparken, jag har inte gått på kräftskiva på många år och kan bli full i skratt när Hufvudstasbladet ser allt med minsta lilla finlandssvenska anknytning ute i världen som en nyhet.En sak som jag antar är ganska finländsk är dock min kärlek för bastu. Jag älskar att bada bastu. Jag känner mig lugn och lycklig när jag får sätta mig högst upp på laven och känna hur hettan bränner i skinnet. Jag sover aldrig så bra som efter ett bastubad. Jag är också väldigt avslappnad med nakenhet. Inte så jag vill springa naken runt kvartetet i hopp om uppmärksamhet, men jag har noll problem med att bada bastu naken bland främlingar (dock föredrar jag kvinnor).Hur känner ni inför nakenbad i bastu eller hav/sjö (Georgsgatans simnhall)?
