Det här är en icke-fråga, men på den här bloggen blandar vi friskt högt och lågt. I går pratade Magnus och jag nämligen om hur länge en ska bo utomlands för att det ska räknas att hen verkligen bott utomlands. Inte bara turistat. Det finns såklart inget korrekt svar på den frågan, vissa stater räknar väl med ett byråkratiskt år, turister kan hyra en lägenhet i en månad i en stad och sedan säga att hen bott där och kanske ha gjort det, men för att komma in och på riktigt fatta en kultur kan det väl ta minst fem-tio eller varför inte tjugo år. Speciellt om en bor i ett land med ett nytt språk och kultur att lära sig. Tänker att bara för att jag hyrt ett lägenhet i Rio för ett par månader eller stannar i Thailand i fyra veckor betyder inte att jag verkligen bott där. Jag funderade på det här igår när vi hämtade Vidde på skolan och flera mammor och pappor jag inte hade en aning om vem de var önskade mig välkommen tillbaka. Jag hade alltså varit borta i en vecka, men ändå ville folk fråga hur jag hade haft det och säga att det varit tomt utan mig. Otroligt gulligt, men jag blev lite ställd för jag visste inte riktigt hur jag skulle svara annat än att det var kul att vara tillbaka. Det räckte såklart som svar, men inte sällan känner jag att jag ligger på en kulturell frekvens som skiljer sig pyttelite från de amerikanska föräldrarnas. Detta efter snart fem år i L.A. Hur länge har ni bott utomlands? Och när räknas det som att man verkligen BOTT på en plats. Read more
