Jag skrev en artikel om hur true crime gör oss mer rädda trots att brottsligheten ren statistiskt gått ner och snubblade samtidigt över några texter om hur föräldrar i USA och Storbritannien blivit allt ängsligare kring hur mycket deras barn får röra sig utanför hemmet. En brittisk studie från 1990 visar att åttaåringar för trettio år sedan bara rörde sig på en niondedel av det geografiska område barn fick röra sig på två generationer bak i tiden. På 1970-talet fick 80 procent av alla brittiska sju- och åttaåringar gå själva till skolan medan bara 10 procent fick det på 1990-talet. I dagens USA får 70 procent av alla tolvåringar sällskap av en vuxen till och från skolan. Studier visar att barn som själva får gå, cykla eller ta bussen till skolan mår och presterar bättre jämfört med de som får bilskjuts av sina föräldrar. I Sverige har antalet barn som får gå eller cykla själva till skolan halverats sedan 80-talet.År 2015 lät en mamma sin nioåring i New York åka tunnelbana ensam. Efter det kallades mamman The World's Worst Mother. Ett par föräldrar i Washington lät sin 10- och 6-åring gå ensamma hem från skolan och blev anmälda båda till polisen och socialen. Jag tänkte på det här idag när jag hämtade elvaåringen från skolan. Där finns det faktiskt barn som går ensamma hem. Det sagt bor vi i ett promenadvänligt område. Men på det stora hela tror jag att speciellt amerikanska föräldrar är ängsligare än svenska. Eller, när fick ni ta er ensamma hem från skolan? Och ni som har barn, hur gamla var/kommer era att vara när de rörde sig ensamma utanför hemmet och utan vuxet sällskap?
