Linn skrev ett så jäkla bra inlägg om misslyckanden hon gjort de senaste tio åren. Så befriande och mycket intressantare och mänskligare att läsa om misslyckanden än bara framgångshistorier. Jag ska försöka gräva fram några av mina, svårt eftersom jag inte vill att det ska bli koketterande. Jag tror för övrigt att min ganska stabila lyckokänslor beror på att jag är svinbra på att förtränga misslyckanden, pinsamma situationer och oförrätter. Okej, djupt andetag, nu kör vi. Kom inte in på Soc&Koms journalistlinje första gången jag sökte. Färsk ute ur gymnasiet var jag uppenbarligen inte mogen att plugga till inträdesprov. Minns att mamma blev besviken och det kändes som ett mycket större nederlag än att inte komma in (får ta det med min psykolog). Tackade nej till en praktikplats på EU-parlamentet för att jag inte ville flytta ifrån min dåvarande pojkvän. Vi gjorde slut två månader senare och jag insåg först då vilket as han egentligen var. Sökte stipendiet för USC också året innan jag verkligen fick det. Som singel och drygt 20 dejtade jag två killar och skulle sms:a den ena medan jag umgicks med den andra. Textade fel kille. VÄLDIGT dålig stämning uppstod. Får skamsköljningar bara jag tänker på incidenten. Okej, mer misstag än misslyckande. Glömde söka andra stipendier än Kulturfondens i år. Min ekonomi kunde alltså ha sett bättre ut i år. Skrev ett reportage för ett svenskt magasin, tyckte det blev helt okej. Det tyckte inte magasinet och det blev en hel del utredningar kring missförstånd och omskrivningar innan jag kunde fakturera dem. Skämdes mycket för att ha missförstått så mycket. ja och sen har jag ju sökt en massa jobb och fått nej tack på annat håll, men det är jag antagligen inte ensam om. Tycker för övrigt att ni ska gå in och läsa också kommentarerna hos Linn. Och vore kul om någon ville erkänna sina misstag här också. Read more
