Mon Dieu. Ig’e5r d’e5 jag m’f6rbultad efter yogan promenerade hem’e5t genom ett folktomt och m’f6rkt T’f6l’f6 ringde Niklas. P’e5 grund av diverse utlandsresor har vi i inte setts p’e5 en vecka och eftersom han inte haft tid att l’e4sa min enormt informativa blogg undrade han hur jag egentligen hade det. Jag b’f6rjade ber’e4tta, men efter en liten stund fyllde han i mina meningar och p’e5 n’e5t konstigt s’e4tt kunde han beskriva precis hur jag k’e4nde det och vad han tyckte om saken utan att jag egentligen sagt n’e5gonting alls. Naturligtvis kunde han som vanligt inte heller l’e5ta bli att p’e5peka hur oerh’f6rt besv’e4rlig jag ‘e4r och att jag borde sk’e4rpa mej… N’e4r han tog upp berg- och dalbanor versus karuseller (L-F undervisade mej f’f6r ‘f6vrigt ig’e5r att man ska sitta i vagnen l’e4ngst BAK inte l’e4ngst FRAM. S’c5 lite vet jag allts’e5 om livet…) och att jag ‘e4r alldels f’f6r rastl’f6s f’f6r mitt eget (och andras) b’e4sta tvingade jag honom att sv’e4ra p’e5 att han inte l’e4st min blogg. Det hade han inte. Sa han. Dessutom ‘e4r det ju de saker som ‘e4r s’e5 privata att man bara N’c4STAN (men ‘e4nd’e5 inte) skriver ner dem, som ‘e4r de allra viktigaste . Jag tyckte att det var s’e5 fint att det finns n’e5n som ‘e4r s’e5 fullkomligt olik mej, men som ‘e4nd’e5 k’e4nner mej s’e5 oerh’f6rt bra och (trots det) tycker sjukt mycket om mej att jag pl’f6tsligt b’f6rjade gr’e5ta. D’e4r gick jag sedan hem’e5t med t’e5rarna rinnande ner f’f6r kinderna och funderade p’e5 hur vansinnigt fina v’e4nner jag har. Vanligtvis brukar jag inte bli s’e5 h’e4r sentimental (och i l’e5gstadiet var jag faktiskt k’e4nd som tjejen som ALDRIG gr’e5ter), men p’e5 den senaste tiden har jag k’e4nt s’e5 mycket k’e4rlek f’f6r alla de fina m’e4nniskorna i mitt liv. …och det ironiska ‘e4r att det ‘c4ND’c5 k’e4nns som om det vore dags att l’e4mna Helsingfors bakom mej och ‘e5ka ut p’e5 helt andra ‘e4ventyr. Read more
