Ni vet den där känslan av uppgivenhet när man som boskap på väg till slakten bryskt blir utföst ur flyget och i flock galopperar mot bagagebandet? I en kort stund av världsvanhet försöker man artigt ställa sig en knapp meter från bandet för att de andra passagerarna ska ha en chans att se sin väska komma glidande, men så fort bandet börjar röra på sig bildar resten av flygplansåkarna blixtsnabbt en levande mur framför en. De står två millimeter framför bandet och gör det omöjligt att se och ännu mindre sträcka sig efter sin väska. Det irriterar mej. Read more
