Inte nog med att min Nokia v’e4ger ungef’e4r lika mycket som en normalstor bebis. Min telefon har dessutom den obehagliga funktionen att ta emot e-mail. Det kan vid f’f6rsta anblicken k’e4nnas praktiskt, men i sj’e4lva verket ‘e4r en mobil som tar emot post dj’e4vulens redskap. Varje g’e5ng det dyker upp ett litet glatt kuvert p’e5 sk’e4rmen blir jag lite uppspelt och tror att jag f’e5tt ett k’e4rleks-sms eller vunnit en resa till Guatemala (folk som delar ut dylika resor meddelar ju alltid vinnarna per sms. Ju.), men nej, ist’e4llet ‘e4r det n’e5t pucko som vill diskutera arbetsrelaterade ‘e4mnen. Det som f’f6rbryllar (l’e4s: skr’e4mmer) mej mest ‘e4r ‘e4nd’e5 tiden p’e5 dygnet folk f’e5r f’f6r sig att jobba. Sent ig’e5r kv’e4ll ploppade det in minst 10 mail ang’e5ende m’f6tet n’e4sta vecka. F’e5r man g’f6ra s’e5? Jag ‘e4r n’e4mligen inte alls s’e4kert p’e5 att det ‘e4r okej att bombadera kolleger med information efter klockan 18 (med undantaget ifall man r’e5kar jobba p’e5 FN i New York och vill erbjuda mej jobb). De allra skummaste ‘e4r dock m’e4nniskorna som stiger upp mitt i natten och f’e5r f’f6r sig arbeta lite runt 6-sn’e5ret p’e5 morgonen. Det ‘e4r inte ovaligt att mail p’e5 min telefon ‘e4r klockade 06.03. Jag som knappt kan kl’e4 p’e5 mej och inte ser skillnad p’e5 stor, vit temugg och mindre bl’e5tt glas klockan 8.30 kan inte ens i min vildaste fantasi f’f6rest’e4lla mej rapportskrivning klockan sex p’e5 morgonen. S’e5 h’e4r s’e4ger jag: om man inte har boskap att mj’f6lka, bor i Lapptr’e4sk, ‘e4r bagare eller tidningsutdelare kan jag inte komma p’e5 n’e5gon giltig orsak att sparka ig’e5ng arbetsdagen f’f6re klockan 08.00. Read more
