Är det här skäl nog att ta ut skilsmässa? Igår satt vi länge ute på verandan, åt lite röd pesto, hummus och guacamole. Drack ett glas rödvin och såg på det magnifika åskvädret. Ungefär samtidigt som vi bestämmer oss för att lägga oss går strömmen. Det är kolmörkt både ute och inne. Magnus hittar en pannlampa och jag borstar tänderna i iPhonens sken. När jag kommer ut ur badrummet har pannlampan slocknat och det enda ljud som hörs är regnet som smattrar mot taket. Jag ropar “Magnus?” men får inget svar. Allt är tyst. Jag meddelar min man att han absolut inte får skrämma mej. Jag är nämligen lite mörkrädd och har precis avslutat en bok om ond, bråd död. Inget svar. Huset är knäpptyst, men jag vet att det någonstans inom stugans 100 kvadratmeter står en man blickstilla och väntar på att jag ska snubbla in i honom. Jag vädjar till Magnus att komma fram och smyger sedan in i sovrummet där bebén ligger och sover. Jag kollar under sängen, bygger sedan en skyddsmur av täcken och riktar iPhonen mot dörren för att blända eventuella inkräktare och mördare. Mitt hjärta bultar fort. Det går fem långa minuter utan att någonting händer. Batteriet på telefonen håller på att ta slut. Jag svettas lite ångestsvett. Då kommer min man hysteriskt skrattande in i rummet och undrar om jag blev rädd. Read more
