Ett besök på mördavårdscentralen kändes lite som att hälsa på en gammal faster på pensionärshemmet. Mödravårdaren var oerhört snäll och trevlig, men satt liksom inte på någon form av fakta. Däremot skuffade hon över buntar papper och broschyrer, lät sin praktikant ta hemoglobinet på mej, glömde bort sig mitt i meningar och återgick alltid till att fråga om jag hade några frågor, som hon sedan inte kunde svara på eftersom de var för byråkratiska. Jag sneglade på klockan. Mödravårdaren frågade hur jag mådde. Ett tiotal gånger. Magnus med tålamodet frågade några artighetsfrågor. Mödravårdaren pratade lite för sig själv. Allt gick i slow motion. Så långsamt att jag nånstans halvvägs funderade på att föda ungen under samtalets gång. Bara för att få tiden att gå. Read more
