På onsdag morgon kör vi upp mot Yosemite för att fira Thanksgiving med några kompisar. Ser väldigt mycket fram emot det, men har också enormt mycket jobb att sköta innan vi åker. Jag vet att det är ungefär lika intressant att läsa om hur mycket jobb en person har som att höra detaljerade beskrivningar av hens drömmar, men jag vill bara säga att en av de svåraste sakerna jag gjort i hela mitt liv måste vara att skriva en bok på knappt fyra veckor med en ettåring, bokstavligen, på armen. Mitt eget privata NaNoWriMo. En ettåring som i tre dagar var magsjuk. Jag brukar låtsas att mitt jobb är ett spel och att jag är på ADVANCED LEVEL. Ni tänker ni att världens minsta fiol spelar en sorglig sång för mig. Och ni har rätt, det ÄR inte alls synd om mig, jag tigger bara beröm. Efter att vi (=Magnus) tappade bort Vidar på Mandalay Bay tidigare i höst ville Vidars farmor köpa en telefon åt honom. Eftersom den här telefonen antagligen skulle försvinna eller slås i spillror på mindre än en vecka köpte Maggan en Tinitell åt Vidde. Obs helt osponsorerat, men det fattar ni ju eftersom jag alltid skriver ut samarbeten. Tintiell är en klocka och en telefon. Vi kan ringa Vid, han kan ringa oss. Noll spel, noll internet, men ganska snygg till utseendet. Vill också passa på att tacka er som mailat mig på sistone, ni vet vem ni är. Betydde mycket. Blev glad. Read more
