Familjens överhuvud återvände från Österbotten och vi återgick till traditionen att äta frukost på Andante på Fredriksgatan. Allt var som vanligt där: god frukost och vansinnigt långsam, men sympatisk service. Vår Los Angeles-kompis Johis joinade oss och skjutsade oss efteråt till Annegården där vi såg barnpjäsen Vem ska trösta Knyttet (till min stora lättnad grät jag inte). Vidar helklädd i Polarn & Pyret. Själv lajvade jag surfare i Kalifornien (det är ju mindre än två månader kvar!) i mina mjuka Sorels. Vi träffade Helena och Elsa på teatern och försökte ta en bild på hela gänget. Det gick sådär. Som sagt. Sen gick vi vidare mot Cholo för att äta lunch (det här inlägget har förvandlats till en lågstadieuppsats med temat: Mitt sommarlov, där narrativet bara är en uppräkning av händelser). Det var proppfullt, men vi nappade ändå ett bord och en cola. Stämningen var god på vägen hem. Sen blev det tyvärr dålig stämning som vi lyckligtvis fort identifierade som trötthet. Medan resten av gänget hälsar på John Blund passar jag på att blogga/jobba lite. Så gör nämligen ett proffs. När alla är vakna drar vi på födelsedagskalas till Astrid och Edith. Read more
