Ibland ‘f6nskar att jag skulle ha f’f6ljt min barndoms dr’f6m och blivit brandman (allts’e5 inte genomg’e5 ett k’f6nsbyte, jag menar kanske brandkvinna… brandk’e5rspersonal… person som sl’e4cker br’e4nder och r’e4ddar katter ur tr’e4d… hj’e4lp mej lite h’e4r). H’e4romdagen slog det mej n’e4mligen att jag inte har ett yrke. Jag kan ingenting. Massor av ‘e5r p’e5 universitetet har visserligen l’e4rt mej att effektivt skumma igenom super-j’e4tte-extratjocka b’f6cker, att t’e5la osannolikt stora kvantiteter av kaffe, ‘f6vertyga proffesorer om min duktighet, ordna roliga fester, argumentera f’f6r och mot det mesta samt att leva ett liv i fattigdom. Men det betyder inte att jag skulle kunna n’e5nting arbetsrelaterat. Nehej. Jag avundas er tandl’e4kare, guldsmeder, jurister, l’e4rare, bokf’f6rare, brandm’e4n (extra mycket), fris’f6rer, pr’e4ster och fiskare. Ni kan iallafall referera till era studier medan ni f’f6rtj’e4nstfullt sk’f6ter era jobb. Min strategi ‘e4r ist’e4llet att bluffa mej fram. Under alla mina arbetsf’f6ra ‘e5r har jag utvecklat konsten att se f’f6rtroendegivande ut, nicka bistert och sakkunnigt, f’f6ra ‘f6ver folks fokus p’e5 det jag tycker att ‘e4r viktigt, l’e4ra k’e4nna r’e4tt m’e4nniskor, le charmigt och smidigt byta samtals’e4mne samt alltid uppm’e4rksamma det jag ‘e5stadkommit. Hittils har det fungerat utm’e4rkt. Men det betyder ‘e4nd’e5 inte att jag skulle kunna n’e5gonting. Tyv’e4rr. Read more
