Ibland misslyckas jag som social projektledare. I lördags skulle vi till exempel äta middag med ett par vänner i Vaxholm. Trodde jag, alltså. Den egentliga dagen vi skulle träffas på var fredag. Maggan och jag var med andra ord ganska exakt 24 timmar försenade när vi steg av bussen i hamnen. Fint var det ändå och eftersom Karine och Rasmus är goda vänner förlät de oss fort och drog fram en flaska champagne innan vi hann säga Bonjour. De kommer dock aldrig att sluta pika mig för detta. Senast jag såg Rasmus och Karine var i vintras när jag hälsade på dem i Dubai. Mycket trevlig vecka. Roligt att umgås med människor som har riktiga jobb, hus, båt och hund. Själv har vi bara ett barn som vuxen-alibi. Sedan åkte vi ut en tur i kvällssolen. Alltså den svenska och finländska skärgården är MAGISKT vacker. Karine berättade om hur hon köper och säljer fabriker för miljoner. Maggan och jag satt och var imponerade. Maggan spelade kapten en kort stund. Sedan styrde vi in mot land och åt strömmingfiléer med potatismos på Kabyssen. På bussen hem till Stockholm var jag världens tröttaste människa. Till på köpet slängde bussen av oss vid Danderyds sjukhus så vi var tvungna att vänta in en tunnelbana. När vi kom hemlåg barnet och sussade i vår säng. Read more
