Grattis på internationella emoji-dagen! Jag är en av dem som hade svårt för smileys och emojis i början. Tyckte att det var oseriöst när folk mailade mig kolon parentes eller ännu värre semikolon parentes och senare de tjockare gula versionerna i jobbsammanhang. Jag tyckte också att det var sorgligt att folk var så osäkra på sin egen humor att de kände sig nödgade att klistra in en liten smiley efter ett skrivet skämt. Jag fattade inte heller flirten i den flirtiga smileyn. Långsamt insåg jag att jag lätt kunde uppfattas som en iskall och humorlös person om jag inte svarade en smiley/emoji-person med motsvarande smileyn/emojin och med långa tänder knappade jag in dem. Och så kröp de på mig. Innan jag visste ordet av började jag till och med tycka att det var lite roligt med emojis. Slängde omkring med auberginen som det fanns no tomorrow. Jag är vanligtvis för lat för att gå på djupet och leta fram nya roliga emojis, använder samma tio-femton figurer. Mina fem vanligaste är: 1. Det röda hjärtat, 2. slängkyssen, 3. enhörningen, 4. hand knuten i luften och 5. hjärtögat. Jag använder aldrig gråtskrattar-emojin eftersom den används så frekvent i rasistforum och hånfulla kommentarer och så gillar jag inte heller tummen upp. Fattar att det är enkelt med en sån, men tycker att det är ett så kallt sätt att säga: “Jag är med!”. Min bästa emoji är ändå Majlis. Okej, vilka är era fem mest använda. Ärligt nu! Read more
