Okej, det här drar jag mig lite för att skriva. Jag är rädd för att folk ska sluta höra av sig till mig, men samtidigt är min största stress den eviga korrespondensen. Så for the record, som vi säger här i USA, jag älskar att prata med mina vänner och är så glad och tacksam över att jag ens kan hålla kontakt med folk som bor i Sverige och Finland. SLUTA INTE MED DET. Samtidigt har jag dåligt samvete över att jag inte svarar tillräckligt fort och att medan jag skriver det alltid står en treåring och tjatar på att få låna min telefon. Det dimper in meddelanden hela tiden och jag hinner inte med. Gudars nu, lät det som illa dolt skryt om att jag har så många vänner. Det handlar lika mycket om klassföräldrar som vill styra upp playdates, ridlektioner, koordinering av middagar, samarbeten med podd och blogg, Viddes klasslärare och tusen andra saker. Vilken är er största stressfaktor för tillfället och hur ska vi styra upp det? Read more
