I n’e4stan fem ‘e5r bodde jag i ett minikollektiv p’e5 Fredriksgatan. Ursprungligen var det L-F och jag som best’e4mde oss f’f6r att flytta ihop, men det tog inte l’e4nge f’f6rr’e4n vi var tre stycken som delade p’e5 54 kvadratmeter av vindsv’e5ning. Utan f’f6rvarning hade n’e4mligen R’e5ddmannen flyttat in. Inget ont i att f’e5 s’e4llskap, men R’e5ddmannen umgicks s’e4llan med oss. I sj’e4lva verket tr’e4ffade vi aldrig honom, det enda livstecknet han gav ifr’e5n sig var sm’e5 sp’e5r av r’e5dd. R’e5ddmannen l’e4t t.ex. alltid bli att damsuga, han spred omkring v’e5ra kl’e4der runt hela l’e4genheten, anv’e4nde alla tallrikar och glas utan att diska dem efter’e5t, sparkade omkring v’e5ra skor i tamburen och bar aldrig ut soporna. Dessutom bj’f6d han ofta folk p’e5 efterfest utan att r’e5dfr’e5ga oss. Det of’f6rsk’e4mdaste var dock att han utan n’e5gon som helst skam i kroppen drack upp v’e5r ‘f6l och l’e4mnade sedan tomma flaskor i fula plastp’e5sar att st’e5 i hallen. D’e5 R’e5ddmannen var som st’f6kigast gick jag i landsflykt och s’f6kte asyl i Holland. Tyv’e4rr visade det sig att R’e5ddmannens kusin under samma tidsperiod s’f6kte bostad. Kusinen flyttade oombedd in med A och mej och trots att vi vid flera tillf’e4llen f’f6rs’f6kte sl’e4nga ut den envisa j’e4veln, utnyttjade han skaml’f6st v’e5rt hem f’f6r sitt snusk. Efter en tid flyttade jag hem igen och n’e5gra ‘e5r senare, i samband med att L-F och jag separerade och J flyttade in, spenderade R’e5ddmannen allt mindre tid p’e5 Fredriksgatan 67 och till slut f’f6rsvann han helt. Ibland saknar jag honom. Men bara lite. Read more
