Jäklar så gammalmedia och min Facebookfeed frossar i Sinead O’Connor och Miley Cyrus-dispyten (“dispyten”). Ni vet vad den handlar om: Miley Cyrus säger i en intervju i Rolling Stone att hon inspirerades av Sinead O’Connor (eller handlade det egentligen bara om Sineads utseende?). Sinead skriver ett öppet brev till Miley där hon menar att musikindustrin bara vill mjölka Miley på pengar och att Miley kanske borde klä på sig och sluta prostituera sig. Lilla vän. Miley svarar hånfullt på Twitter att hon inte har tid med sånt här skit och gräver upp nån gammal tweet om att Sinead haft problem med sin mentala hälsa. Sinead har säkert nån vettig poäng, synd bara att hon låter så nymoralistisk och nedlåtande. En mer jämlik ton hade antagligen gett henne mer kredd. Ingen gillar en härskarteknik (förutom härskateknikern). Samtidigt är det ett slag under bältet av Miley att dra upp Sineads gamla depressioner. Jag är inte hundra på att Miley vet exakt vad hon gör, men vilken tjugoåring gör nu det? Säga vad man vill, men den här har i alla fall ett jobb. Dessutom är det ovärdigt att bråka med hela världen som publik. Men framför allt: Jag blir helt galen på att kvinnor som så mycket som skymtar i offentligheten automatiskt förvandlas till förebilder. Gör de inte allting rätt kan publiken besviket skaka på huvudet och fördöma deras beteende. Att kvinnor ständigt ska vara sexobjekt är mer av ett strukturellt problem än Miley Cyrus personliga. Hund på det! Träffade den här typen i en park i går. Hen skulle ha blivit min för 100 dollar. Read more
