Åt middag med Annica och Lena-Fi i går och som alla andra diskussioner jag fört med folk det senaste året kom vi in på vad som är en lämplig tid om man ska springa en mil. Annica sade att gubbarna på hennes jobb inte pratar om något annat än hur långt, högt och snabbt de springer/klättrar/cyklar. Det beror på att löpning just nu är trendigt, men också på något slags dödsångest som drabbar folk över trettio. Att livet plötsligt känns ändligt och man vill sakta ner det kroppsliga förfallet. För de flesta som springer är i min ålder. Känner själv inge 22-åringar som löper 40 kilometer i veckan. Och nu är jag så åksjuk att ni får a) vänta på slutet av resonemanget tills jag anländer till Göteborg eller b) fylla i resten själva i kommentarsfältet. Read more
