Första midsommaren Magnus och jag firade tillsammans bestämde vi oss för att stanna i stan. Vi åt sill och potatis och cyklade mitt i natten för att köpa glass. Otroligt mysigt var det och vi gjorde därför det till en tradition. Det blev vår grej att fira i stan.Jag insåg först senare att det gjorde midsomrarna så mycket lättare. Det fanns ingen press på den perfekta midsommarfesten (som ofta slutade med att det var kallt, regnigt, myggigt och någon blev för full). Inga förväntningar på att allaIstället satt vi på balkongen och åt det vi tyckte var gott. (En gång dukade vi upp på balkongen, jag gick in för att hämta något från köket och en gigantisk mås kastade sig över bordet och förde ner näbben i smörpaketet. Resten av sommaren seglade samma mås girigt runt oss varje gång vi dukade upp).De senaste åren har vi ändå frångått traditionen och istället firat med min mamma ute på hennes sommarställe. Fint är det där också och ingen blir full. Men saknar ibland balkongen.Brukar ni fira midsommar? Hur?
