Allt började väl med Liv Strömquists sommarprat 2013 (eller egentligen började det väl i puberteten), fortsatte med ett seriealbumet Kvinnor ritar bara serier om mens, sen förklarade Liv Strömquist bland annat skillnaden mellan vagina och vulva i sitt utmärkta seriealbum Kunskapens frukt, efter det hände antagligen en massa annat, men i höst gjorde kulturmagasinet Kobra ett helt avsnitt åt mens, min kollega Andrea skrev en kolumn om mens i fredagens Hbl, Sydsvenskan skriver “den svenska feminismen upplever just nu en höst av mensaktivism, med antologier, konstutställningar och dokumentärer” och i morse bråkade jag med en annan kollega om vikten av att tala om just menstruation.Det verkar vara någonting stort på gång. Tänk om det blå mensblodet i reklamerna försvinner, eller det gör det ju redan på vissa håll: Tänk om vi den här hösten är på väg in i en tid när ingen längre känner att hon behöver smussla med tamponger och att alla fattar att man kan ha så ont i magen när man har mens att man måste stanna hemma. Att ingen gör sexistiska vitsar om PMS och mens. Att alla inser att det inte är äckligt med mens. Fatta hur stort det här är!Men är mens verkligen så viktigt? I Kobra säger den amerikanska konstnären Judy Chicago: “Frågan är inte hur vi kan vara mer öppna kring mens, frågan är hur vi kan förändra världen så att kvinnors erfarenheter inte är något underligt. Något att uppröras och skämmas över, generation efter generation”. Read more
