Nina Åkestam har en bra blogg. Jag håller inte alltid, men ofta med henne. I dag skriver hon om hur hon träffar en gammal bekant på gatan och hur bekantingen ger henne minen: “Stackars dig som ingen man och inget barn har“. Åkestam jämför det med minen riktigt religiösa människor kan ge ateister: “Stackars dig som inte förstår meningen med livet”. Jag tycker att det är lite tröttsamt med alla texter om och av folk som projicerar sitt eget livs mening på andra människor. Vare sig det handlar om att ha barn, hur fantastiskt det är att vara barnlös, tro på Gud, leva för musiken eller sitt jobb eller vad man nu hittar på. Alla som har barn lever inte identiska liv, lika lite som alla barnlösa, musiker eller tjänstemän. Jag vet inte om det handlar om att folk vill bekräfta för sig själva att de gjort rätt val eller om det helt enkelt ligget stor altruism och välvilja i att erbjuda lösningen till ett lyckat liv åt andra. Själv tror jag att det är slöseri med resurser att tycka synd om någon som inte fattat samma lyckade beslut i livet som man själv. Kanske till och med lite arrogant att tro att alla ens egna val är de ultimata för alla. Read more
