Ibland blir jag s’e5 tr’f6tt. De senaste 18 m’e5naderna jag ‘e4tit sushi i K’e4mp Galleriet mer eller mindre tre g’e5nger i veckan. Det blir mycket r’e5 fisk. Om man skulle rada upp alla fiskbitar och ris som passerat min mage kunde man bygga ett torn upp till m’e5nen. Varf’f6r man skulle vilja g’f6ra det ‘e4r en annan sak, men vad jag vill f’e5 fram ‘e4r att jag ‘e4r en frekvent och god kund hos Zen Sushi. Jag ‘e4r inte orento* till den grad att jag kr’e4ver specialbehandling p’e5 alla restauranger jag regelbundet bes’f6ker, men d’e5 jag och mitt s’e4llskap st’e4ndigt blir mottagna som det smutsigaste av paria blir jag lite besviken. Minst en g’e5ng i veckan gl’f6ms best’e4llningen bort, misosoppan serveras ibland i en sk’e5l, andra g’e5nger i mitt kn’e4, att flytta ihop tv’e5 sm’e5 tv’e5personers bord till ett f’f6r fyra bestraffas med d’f6dshotelser och inte minsta ‘f6gonbrynsh’f6jning av igenk’e4nnande d’e5 vi tredje dagen i rad bes’f6ker restaurangen (under en period var jag ‘f6vertygad om att alla servitriser led av akut minnesf’f6rlust eller att jag var med i the sequel of Memento). Droppen som kunde ha f’e5tt b’e4garen att rinna ‘f6ver var g’e5rdagens h’e5r-p’e5-siken-incident. Ett svart h’e5r hade lagt sig ‘f6ver den vita fisken och d’e5 jag konfronterade kocken h’e4vdade han ‘f6verl’e4gset att jag hade fel och att siken ibland har l’e5nga h’e5rliknande testar. Efter lite tjat fick jag iallafall fiskbiten utbytt, men lunchen hade redan f’f6rlorat sin charm. Det allra v’e4rsta ‘e4r att jag ‘e4r en ‘f6dmjuk slav av Zen. Deras sushi ‘e4r helt enkelt den godaste lunchen som g’e5r att f’e5 tag p’e5 v’e4ster om Tokyo. S’e5 jag forts’e4tter att bli f’f6r’f6dmjukad och trampad p’e5 och v’e5gar endast beklaga mej f’f6r er. Jag ‘e4r en feg liten sushiknarkare. De kan behandla mej hur illa som helst, jag kommer alltid tillbaka. *f’f6r er svenskar: orento ‘e4r ett roligt s’e4tt att s’e4ga oavslappnad p’e5 Read more
