Vi har surfat varje morgon och sett delfiner varje dag. Det är så kul och det känns så bra att göra framsteg. Jag blir modigare och mer exakt. Kan läsa av vågorna bättre och vet precis var jag ska stå på min bräda beroende på vågen. Idag var det dock för stora vågor för att jag skulle våga mig ut. De kommer från en storm långt ute i Stilla havet och smällde in mot stranden när jag körde upp till stallet. Problemet med att köra till stallet är att halva vägen är Highway 1 och man kör förbi tre-fyra surfplatser, Santa Monica, Will Rogers, Sunset och Topanga. Jag har svårt att hålla ögonen på vägen. En morgon kollade jag surfappen och såg att det skulle vara små vågor vid vår vanliga strand och lite större vid Will Rogers (har för övrigt äntligen lärt mig läsa surfappen. Jag kollar inte längre bara på vågornas storlek, utan också på tidvattnet, vilken styrka de kommer i och från vilket håll det blåser och hur mycket). Vi slängde in surfbrädorna i bilen och åkte ca tio minuter norrut. Hade en perfekt surfsession på knappt tre timmar. Sedan kom det svåraste: att skala av sig den blöta våtdräkten. Så jäkla jobbigt. Extra tungt är det efter flera timmar i havet. Senare samma dag kom min kompis Jennie och hennes dotter Ilse upp till stallet. Jag hade tänkt rida två hästar innan, men hann bara med en. Jaja, så kan det gå. Jag gav Jennie och Ilse en ridlektion och promenerade sedan ut med dem till The Wishing Stone. Passade också på att låta gästerna tränsa och sadla själva (med hjälp från mig när det krävdes). Det bästa sättet att lära sig är att göra det själv. Det var ingen ful kväll när jag körde hem. När jag kom hem hjälpte jag Vidar bygga sitt takoyaki-stand. Vidars favoritmat just nu är taokyaki och när jag hittade ett set att ge honom i julklapp var jag mycket nöjd. Han har pysslat med det i flera dagar. Så mysigt att ha honom sittandes vid köksbordet. I onsdags åt vi middag med våra kompisar Lisa och Stephan. Mycket trevligt var det. Vi satt på Oysterette, som ligger bara några kvarter från oss och när Vidar ätit klart promenerade han hem. Det kändes som en enorm frihet för honom.[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/18/2023/12/IMG_5357.MOV?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]Ja och sån har jag lekt med hästar nästan varje dag den här julledigheten. Vad är det mysigaste ni gjort?
