Mitt liv här i L.A. är till 99,9 procent av icke-fest, men ibland händer det. I lördag fyllde vår kompis Per år och jag fick dra på mig en klänning, högklackat och packa Jimmy Choo-handväskan jag fått av en av mina bästa vänner Karine. Om vi ska vara helt ärliga är det nästan ett år sedan jag fick den, men första gången den kommit i användning. Vi levererade barnen till barnvaktarna och satte oss i en Lyft (man kan ju inte åka Uber längre) mot North Hollywood. Jag hade besökt Dry Bar uppe på Montana tidigare samma dag och kollat på en makeup-tutorial. Fattar ni magnituden av förberedelserna? Så här går det när tanten bara går på nattklubb högst två gånger om året. Vi tog en fördrink hos familjen Blankens och satte oss sedan i RUSSEBUSSEN som skulle skjutsa oss runt stan resten av kvällen. I stereon pumpades 90-tals pop och hiphop ut. I början sittdansade folk lite blygt, men ju längre kvällen och tequilan led desto mer vågat rörde sig sällskapet. Efter middagen på Pink Taco åkte vi till Koreatown, gick upp för en sliten trappa i ett anonymt hus och möttes av en kvinna i ett avskalat rum. Hon förklarade reglerna (förbjudet att filma, fota, snapchatta, göra instastories etc) och så öppnade hon dörrarna till ett stort brunt träskåp som inte var ett skåp alls utan ingången till vad som mest påminde om en nattklubb i Havanna på 1950-talet. Eller bara en konstig version av Narnia. Kring midnatt drog Maggan hem för att plocka upp Majlis (Vid fick sova över) medan jag ramlade ner i sängen nånstans efter två. I dag har jag inte mått superbra, men har ändå gått omkring och varit så där kärleksfullt fnissig som man ibland är när man haft en riktigt rolig utekväll. Dessutom visade sig Majlis vara en exemplarisk baby och sov sin första hela natt. #BLESSED Runt tolv plockade vi upp Vidar och tog sedan en promenad, en smoothie och när vi kom hem igen, jag en tvåtimmar lång tupplur. Bra helg ändå. Read more
