Damn, vad folk googlar mitt namn hela tiden. Jag blir sm’e5tt paranoid. Om du ‘e4r en lojal och uppm’e4rksam l’e4sare hoppas jag att du informerar mej om eventuella opublicerbara inl’e4gg jag skrivit. Det ‘e4r n’e4mligen inte bara du och jag h’e4r l’e4ngre. P’e5 fredagen ringde dessutom Calle fr’e5n gratistidningen Papper och fr’e5gade om det var okej att han skrev lite om Livet och Helsingfors i en artikel han g’f6r om bloggar (folk g’e5r tydligen hur l’e5ng som helst bara f’f6r att bli omn’e4mnda i Livet och Helsingfors…). Jag svarar “naturligtvis” samtidigt som mitt sunda urbanf’f6rnuft ih’e4rdigt pickar mej p’e5 axeln och viskar “H’f6rdu du, vad det d’e4r nu s’e5 smart?”. D’e5 det kommer till mitt bloggande ‘e4r jag lite som en 53-‘e5rig farbror som ibland tycker om att kl’e4 sig i damkl’e4der och spatsera omkring p’e5 stan. Vi vet att folk stirrar och viskar, men tycker samtidigt att det ‘e4r s’e5 kul med uppm’e4rksamheten att vi inte kan sluta. Medan han drar beiga strumpbyxor ‘f6ver sina h’e5riga ben och r’e4ttar till l’e4ppstiftet, k’e4nner jag samma pirrande f’f6rv’e4ntan d’e5 jag trycker p’e5 den gula PUBLISH-ikonen p’e5 bloggen. Egentligen borde vi sm’e5ningom sluta, det blir f’f6r privat och alla beh’f6ver ju inte veta. Samtidigt ‘e4r det som en drog. Massor av mascara, klockad kjol, strumpfylld bh och h’f6gklackade skor i storlek 44. Texter om hur jag fyller i fr’e5geformul’e4r, konsten att flirta, Gud, prostitution och underkl’e4der min mammas hund g’e4rna tuggar p’e5. Hur ska det h’e4r sluta? Read more
