Efter dietinlägget och diskussionen i kommentarsfältet funderade jag vidare på mat. Mat spelar onekligen en stor roll i våra liv. Inte bara för att vi ska bli mätta och få energi nog att jobba och leka, utan också som en identitets- och statusmarkör. Folk pratar om viner och bbq-såser, om syrning och syltning, om surdeg och råbiff, om ursprung och utseende. Och mest av allt är det medelklassen som pratar och fotar och jämför. Det är alltid lite finare att gå direkt till bonden/slaktaren än att plocka massproducerad färdigmat ur frysdisken. Vi är mindre den mat vi äter än den mat vi visar upp att vi äter. Hur vi väljer att äta handlar antagligen delvis om tillgänglighet, men också om utbildning och bakgrund. Och för den som har råd: Ett sätt att visa vem hen vill vara. Förra veckan såg jag för övrigt en dokumentär som handlade om att 50 miljoner människor i USA svälter. En stor del av dessa är ensamstående mammor. Hemskt att se hur bristen på näring påverkade barnens skolgång och hur småttingar fick gå isäng hungriga. Under såna stunder känns det lite dumt att bråka om hur länge man ska koka frukostägget. Men å andra sidan är väl livet (och bloggen) så. Banalt och småaktigt ibland, roligt och vid sällsynta tillfällen insiktsfullt och seriöst. Read more
