I går och i dag har folk frågat mig vad jag tycker om den här kolumnen på Aftonbladet. Den handlar om vilken vidrig stad Los Angeles är. LA är fejk, blekt, köpt, plastiskt och uttorkat. LA är Beverly Hills 90210, den ursprungliga serien. Staden består av konsumtionshysteri, rawfood, klassklyftor och en evighetstrafik. Folk delar texten och skriver att de aldrig varit i Los Angeles, men redan nu hatar den så mycket att de aldrig skulle sätta sin fot där. De skriver om hur vidrig och framförallt tomt LA verkar vara. Jag fnissar i smyg. För alla har givetvis rätt att avsky vad de vill, men hur kan man avsky en hel stad man aldrig upplevt? Jag kan inte föreställa mig att jag skulle skriva en statusuppdatering om hur mycket jag hatar Burkina Faso eller Antwerpen. Det finns någonting provocerande med just LA.Och jag fattar. Trafiken i Los Angeles är hemsk om man ger sig utpå 405 eller kör österut på tian klockan fem, det finns säkert fler raw food-ställen och analblekningar i LA än i hela Norden och staden är onekligen segregerad. Dessutom åker plötsligt en massa svenskar dit. ÄCKLIGT! Men i LA finns också de smartaste, generösaste och roligaste människorna jag träffat. UCLA, Caltech och USC hör till de bästa universiteten i hela världen. Här finns ett fantastiskt kulinariskt och kulturutbud, obeskrivligt vacker natur, blåvalar och delfiner samt en kreativitet jag aldrig förr stött på. Plus att folk ser varandra, pratar med varandra och hejar på en när man svettig joggar förbi dem. Oironiskt, dessutom.Som tur är får alla tycka vad de vill och just den här åsiktspolisen viftar med vit flagga. Kör hårt LA-hatare! Ni kan ju åka till någon annan stad, eller varför inte stanna hemma. Det är tryggast så.I smyg tänker jag: They hate us cause they ain’t us. Read more
