Författaren Johanna Holmström hade skrivit en alldeles utmärkt och pedagogisk förklaring om feminism på sin facebooksida. Hon förklarade bland annat varför de små sakerna som att alltid vara ansvarig för att allting löper smidigt i hushållet egentligen är en stor sak, om varför kvinnor mycket oftare än män är fattigpensionärer, om att det fortfarande finns bäste-broder-nätverk i näringslivet där män i praktiken kvoterar in varandra och så vidare. Johanna fick många hejarop. Alla av kvinnor. Sen tog givetvis inte länge innan snubbarna ramlade in (de kallade till och med på varandra) och skulle förklara hur fel hon hade. Blixtsnabbt dök begreppet “offerkofta” upp, sedan förklarade någon att kvinnor nu bara vill stanna hemma och inte är intresserade av karriär, de får liksom skylla sig själva, att statistiken som en annan kvinna lade fram inte räknades (“så där läser man inte statistik“), eller “Män jobbar mer än kvinnor och ska därför ha mer lön” och så förklarar någon hur mycket oavlönat hushållsarbete och barnavård kvinnor fixar och får höra: “Men det är kvinnans VAL” och så vidare. Ni har alla varit där. Just nu har jag inte ork att gå in och argumentera, fast jag känner att jag borde. De här männen ger ALDRIG upp. De undviker motfrågor, kallar dem som ifrågasätter för att gå till personangrepp och ändrar framförallt sig aldrig. De tror på fullt allvar att de förtjänat alla sina privilegier. När jag vaknade imorse hade Magnus glidit in och kommenterat och som vanligt var gubbarna mycket vänligare inställda mot honom än alla kvinnor som kommit med sakliga och till och med artiga argument. Ja, jag vet att man inte behöver ha en universitetsexamen i sociologi för att fatta att de här misogyna männen respekterar andra män (och deras åsikter) mer än kvinnors, men det är nästan fascinerande hur detta upprepas och bekräftas i ett oändligt antal diskussioner på sociala medier. Män respekterar män. Read more
