Jag har alltid beundrat m’e4nniskor som ‘e4r bra p’e5 att laga mat. Speciellt fint tycker jag det ‘e4r med personer som tillreder god mat ‘e5t mej. Det ‘e4r s’e5 sk’f6nt att sitta i k’f6ket, sm’e5prata, sippa p’e5 ett glas vin och se r’e5varorna f’f6rvandlas till middag. Eller att komma hem till ett f’e4rdigdukat bord och k’e4nna sig som en principessa. F’f6r l’e4nge sen hade jag en italiensk pojkv’e4n som tvivlade p’e5 min (och i allm’e4nhet nordiska kvinnors) kapacitet att tillreda mat. Under v’e5rt relativt l’e5nga f’f6rh’e5llande var det alltid han som ansvarade f’f6r middagen och lunchen och (nutella)frukosten och eventuella mellanm’e5l. Utan undantag. I b’f6rjan d’e5 jag gjorde artighetsf’f6rs’f6k att hj’e4lpa till i k’f6ket rynkade han alltid irriterat pannan och sade mycket tydligt: -No, no, no! P-L-E-A-S-E, do not touch the paaasta. S’e5 jag fyllde p’e5 mitt vinglas och nj’f6t ist’e4llet av utsikten. Read more
