I går gick jag ut en sväng med några väninnor. Det slutade med att jag vinglade hem kring tre, fåglar sjöng och solen gjorde comeback. Jag var mycket stolt över min utegång, men när jag vaknade fem timmar senare var måendet inte på topp, om vi säger så. Ni får nöja er med halvsunkiga mobilbilder, det är ju ändå tanken som räknas. Vi åt middag på Milles nere på Strandvägen och plötsligt hade någon sadist beställt in hotshots. Jag har inte druckit hotshots sedan jag fyllde arton och OD:ade på dem. Jag kan inte påstå att det var helt oproblematiskt att svepa shotten, men det gick. Och sällskapet var ju minst sagt uppmuntrande. Sen gick vi vidare, dansade loss och ni kan inte ana vad som hände sen. Eller det kan ni eftersom det inte var mer komplicerat än att jag föll isäng och och vaknade som en sliten kvinna dagen efter. Magnus passade på att lajva Jesus och behandla mig som han själv skulle vilja bli behandlad vid sjukdom och bakfylla. Alltså med silkeshandskar, frågor om mående och konfiskerande av barn till museum så jag fick sova en extra timme mitt på dagen. Antingen hyser Maggan en stor kärlek och omtanke gentemot mig, eller så var det en välutvecklad hämnd på mitt senaste inlägg för att visa vilken usel och empatilös människa jag är. Read more
