I Hufvudstadsbladet skriver Heidi Schauman om pengar och lycka. Hon hänvisar till Nobelpristagarna Kahneman och Deaton som kommit fram till att efter en årslön på 75 000 dollar stiger inte lyckan längre i takt med pengarna. Schauman skriver också att människan är som minst lycklig kring fyrtio och att finländarna är världens lyckligaste folk. Min högst anekdotiska bevisföring pekar på det motsatta: Folk kring fyrtio är oftast ganska lugna och lyckliga i själva, medan finländarna inte är så hysteriskt lyckliga. Men vad vet jag. Jag tror själv att folk helt enkelt har olika lätt för att vara lyckliga. Jag är till exempel vanligtvis en glad fjärt, utan att vara tvungen att kämpa så himla mycket för det. Det betyder såklart inte att jag är hög på lycka hela tiden, ibland har jag ångest (som häromnatten när jag vaknade till en vidrig dödsångest och var tvungen att lyssna på podcaster i flera timmat för att lugna ner mig själv). För ett par dagar sedan hörde Stephanie Seege av sig och frågade om jag ville vara med i hennes lyckoutmaning i februari. Jag är dålig på att hålla bloggutmaningar så jag sa att jag kan göra en bloggintervju med henne istället. 1. Varför beslöt du dig för att starta Happiness-utamningen? Lycka och happiness har varit en del av mitt liv väldigt länge. Under studietiden drev jag ett litet smyckesmärke, “Onni”, för att sprida lycka. När jag bodde i New York 2010 drog jag igång ett community-projekt vid namnet “One Sweet Thing” för att inspirera folk till att ta itu med en sak som de länge velat ha/prova på/bli av med. För tre år sen flyttade jag till London och jobbade först för två små bolag medan jag var väldigt olycklig och ganska sjuk, men på bättringsvägen. Slutligen sade jag upp mig och insåg att jag måste ta itu med alla delar i mitt liv för att kunna vara riktigt lycklig. Nu, två år senare, känns det som om jag kommit en bit på vägen och mår väldigt bra. De senaste åren har lärt mig att lycka består av väldigt många olika saker. Jag började ta hand om mig själv med hjälp av mat, men insåg snabbt att dieten blivit något av en besatthet och att jag också måste tillbringa mycket tid till att sköta om mitt psyke. Och således föddes mitt brand Helpings och lycka som dess stöttepelare. 2. Vem riktar sig lyckoutmaningen till? Främst till folk som bor i storstäder, som har en rätt hektisk vardag och som vill leva ett balanserat och lyckligt liv. 3. Hur mycket kan man påverka sin vardag genom att fokusera på lycka? I Sonja Lyubomirskys bok, “The How of Happiness” delar författaren in lyckan i tre delar: 50% utgörs av vår uppfostran och våra gener, 10% av omständigheter och så kan vi själva påverka den resterande 40% genom våra tankar och levnadssätt. Vi kan med andra ord styra nästan hälften av våra liv genom att fatta smarta beslut, lägga märke till tankemönster och vara måna om hur vi lever och vem vi umgås med. Vi har ju alla ett utgångsläge – ett förflutet – som vi inte kan ändra på. Däremot framtiden är upp till oss själva. 4. Varför är det viktigt att vara lycklig? För att det är bra för hälsan Ja, det är det faktiskt. Modern forskning pekar på att tarmkanalen och hjärnan kommunicerar mycket mer än man någonsin trott. När vi är ledsna, deprimerade och stressade går den informationen rakt ner i kroppen och påverkar magsmältningen och tarmfunktionen. Och vice versa: när vi t.ex. äter ohälsosamt, dricker en massa alkohol och socker och sover dåligt så kan det gå flera dagar mellan toalettbesök. Kramp/luft i magen och långsam tarmrörelse är tecken på att något inte riktigt funkar, och den informationen går rakt upp i hjärnan där den signalerar att det är panik, vilket kan leda till mer produktion av stresshormonet kortiosol. Kroppen och sinnet fungerar som ett paket – och lyckligtvis/tyvärr är de väldigt synkroniserade. 5. Hur kommer det sig att du jobbar med just lycka? Jag har varit väldigt sjuk sen jag var två månader gammal med allvarligt eksem, astma, allergier, ingen mens på flera år osv. Efter att jag fick Anders Wall-stipendiet flyttade jag till New York en kort tid och visste att jag måste göra något för att ändra riktningen i mitt liv. Jag träffade en indisk läkare, ändrade mina matvanor radikalt, började skriva en kokbok och har sen dess jobbat hårt med att bli lycklig och känna mig balanserad. Jag hade nog inget val i slutändan – jag var så ledsen, arg och fruktansvärt trött på att alltid ha något hälsorelaterat problem att skylla på. 6. Kan man bara välja lycka? (jag tänker på människor som lider av depression, som förlorat en nära anhörig, som lever med våldsbenägen partner eller som har det ekonomiskt svårt) Det skulle vara rätt pretentiöst om jag svarade “Stig upp på morgonen, titta dig i spegeln och le – och så känns allt bättre”. Så funkar det tyvärr inte. Happinessekvationen är knepig och mångfacetterad. Men jag håller fortfarande fast vid att man kan göra mycket själv. När livet är som svårast är det, av egen erfarenhet, lättast att fokusera på en sak och ta itu med den. Jag fokuserade helt blint på att äta på ett visst sätt och det började ge resultat efter en månad eller två. Det kändes bra, som om jag hade fått tillbaka mitt hopp. Nästa steg var att fixa mensen och då åkte jag och min mamma till Indien där vi var i en månad och tog det lugnt medan jag fick ayurvedisk medicin. Därefter började jag meditera och tog det lugnade, stressade mindre och började sova bättre. Sen gick jag i terapi ett halvt år. Och så vidare. Ett steg leder till ett annat. Min intuition har också visat vägen då jag hela tiden vetat att traditionell medicin aldrig kommer att hjälpa mig. När jag började med min kur tyckte många av mina vänner att jag var helgalen och ifrågasatte konstant vad jag höll på med. Det var tungt och gjorde att jag också tidvis drog mig undan. Det jag också vill poängtera är hur ofattbart viktigt det är hur man tänker. Under de senaste femton åren har det varit ett känslosamt kaos inom mig. Som sagt har jag varit orolig och ledsen så länge jag kommer ihåg. Det är först nu under de senaste året som jag vaknat lycklig på morgonen och inte oroar mig över allt och alla. Det kräver en hel del jobb, fokus – och tar ju aldrig slut. Jag har också lärt mig att be om hjälp. Om du bara vågar tala om det du går igenom så kommer du väldigt snabbt märka att det finns hur många andra som helst där ute med exakt samma problem. Det känns också lite lättare så, för det är jävligt att känna sig ensam och oförstådd. Här finns mer info om Happy Helpings Challenge. Happy Helping Challenge finns också på Instagram. Read more
