Efter tv’e5 dagar under dunt’e4cket i futons’e4ngen, uppbackad av fyra kuddar och kaninen Helmer, k’e4nns det som om det mycket snart kommer att uppst’e5 liggs’e5r p’e5 min feber’f6mma kropp. Mina muskler har antagligen redan b’f6rjar f’f6rtvina och det kommer att kr’e4vas ett team p’e5 minst 5 fysioterapeuter f’f6r att l’e4ra mej att g’e5 igen. Att dessutom vara avskuren fr’e5n den riktiga v’e4rlden har gjort mej folkskygg, v’e5gar knappt svara i telefon. Och som om snuva, feber och okontrollerade nysattacker inte var nog, ig’e5r kv’e4ll muterade pl’f6tsligt min sjukdom fr’e5n vanlig f’f6rkylning till illam’e5ende och ont i magen. L’e5g hela kv’e4llen framf’f6r tv:n och kved av sm’e4rta och yrsel. Det allra v’e4rsta ‘e4r ‘e4nd’e5 tristessen. Sedan ig’e5r morse har all min vakna tid utnyttjats till att se 11 avsnitt av den annars s’e5 utm’e4rkta serien Weeds. Det ‘e4r i dylika situationer folk blir banbrytande uppfinnare, lustm’f6rdare eller b’f6rjar knarka. Denna tristess kan leda vart som helst… Read more
